När jag zoomar ut från kulturen och tänker på representationen i media är jag som chef speciellt intresserad av vad som inte finns där. Under Black History Month tänker vi på var vi kommer från, hyllar vår kultur och våra förfäder och känner stolthet över alla våra bidrag, mot alla odds. Men jag vill också se det som en tid att fundera över de historier som vi skapar nu. Vilka är de mest radikala sätten att skapa en nutid som kommer att frambringa nya, hoppfulla och levande berättelser?

Jag växte upp i Toronto i ett västindiskt hem. Black History Month fick allt större betydelse när jag blev äldre och började resa utanför mitt område. Allt handlar om en gemensam tråd som gör att du knyter an till en annan person – det kan vara en bok eller en bild. För mig är det att varje västindiskt hem har minst en afrikansk skulptur och att om du växte upp där så har du ett visuellt minne som du delar med andra.

Under produktionen av filmen, castingen och när vi pratade om vad Black Love betyder för människor, hittade vi våra beröringspunkter: personliga, intima reflektioner om hur det är att vara svart hänger ihop med vår förståelse av kärlek – vårt förhållande till hem, familj, sexualitet och hur vi visar oss för varandra och världen. När olika par och individer öppnade upp sig så var det underbart att se hur varierad och nyanserad den svarta communityn verkligen är och att hur vi uttrycker kärlek färgas av vår kultur. Det är spännande att så många kommer att se de här berättelserna med all sin känslighet och ömhet. De representerar en nutid som jag är stolt över att leva i.